They remind me too much of you
Det är verkligen helt sjukt att jag kan överträffa mig själv så mycket som jag gör vissa gånger. Skolan var lika soft som vanligt och det enda jag har behövt oroa mig för har varit min inlämning. Det har känts lite stressigt, men jag blev precis färdig med den nu, så nu är det ur världen. (Det finns dock lite mer saker jag bör ta tag i, men det får lösa sig imorgon eller på onsdag. Idag går det ju inte). Well, vi fick börja planera lite inför Kinnarpsdagen som vi ska ha hand om den 2-3 juni. Det ska bli lite tävlingar och sånt där, och det tror jag att vi kommer fixa kanonbra. Men ja, ni undrar säkert vad det var jag överträffade mig själv med idag, och det var faktiskt fotboll this time. Anna-Lena hade köpt två småmål och en mjuk boll till oss, så det lirade vi med. Jag är ju ingen stjärna på fotboll i vanliga fall, men idag var jag helt enörmt. Jag gjorde mål efter mål, tacklade grapparna och var helt enkelt en av dom bästa. Jag och Hanna teamade mot Kave, Brorsson och Krickan och ni kan ju gissa vilka som vann med 9-2? Mh, just det. The giiirls. Viktigt också att notera att jag drog in det sista målet på volley. Riktigt snyggt! Sen när vi kom tillbaks till klassrummet fick Krickan ett anfall och tänkte putta ut mig genom fönstret. Efter lite hysteriskt skrikande så kom jag undan. Sicken tur va?

Robin: Du har ju förfan bruna ögon.
Jag: Ah, har du inte sett det förrens nu?
Robin: Haha, nä. Gud, du ser ut som en ekorre.

Diskussion om grupperna inför Kinnarpsdagen
Sophie: Men seriöst, jag vill byta grupp. Snälla?
Alla: Ja, men gör det då. Skit samma. Alla ska ju trivas..
Robin: Ah, men då ska jag också byta.
Tina: Alltså Robin, va fan har du emot tjejer?
Robin: Men ni är ju bara så jävla.. långhåriga.
Alla ser ut som frågetecken och typ: "Ehhh, what?".
Felicia: Mh, men du kanske också är långhårig. Bara att det är på ett ställe vi inte har sett.
Robin öppnade munnen, men fick aldrig fram något. Sen drog han luvan över huvudet och viskade lite försiktigt: "Helvete också, vad ägd jag blev. Jag ska aldrig mer säga nått". Well, nu kanske ni förstår varför jag tycker om min klass så mycket? Det blir sånna här idiotsaker varenda dag och man gör ju inte annat än att skratta.

Allting har vart skitbra idag, fram tills nu typ. Det finns saker som bara inte går att gå vidare med känns det som, och det tär på en. Att bara kasta saker åt sidan och låt det va är nått jag alltid har haft svårt med, men detta tar nog priset. What to do liksom? Jag har respekterat det, men inte accepterat det. Den dagen jag gör det ser jag fram emot, för jag orkar inte ha det såhär mer. (Ye ye, det är inte direkt så att jag deppar räva av mig här hemma, men den här saken tynger. Så that's why i'm not the biggest happyface in the world för tillfället).

#1 - jessica

haha klassen är sjuk, och BÄST!!! :D

#2 - Emma

Haha, stämmer jävligt bra du!