Robin: Du har ju förfan bruna ögon.
Jag: Ah, har du inte sett det förrens nu?
Robin: Haha, nä. Gud, du ser ut som en ekorre.
Diskussion om grupperna inför Kinnarpsdagen
Sophie: Men seriöst, jag vill byta grupp. Snälla?
Alla: Ja, men gör det då. Skit samma. Alla ska ju trivas..
Robin: Ah, men då ska jag också byta.
Tina: Alltså Robin, va fan har du emot tjejer?
Robin: Men ni är ju bara så jävla.. långhåriga.
Alla ser ut som frågetecken och typ: "Ehhh, what?".
Felicia: Mh, men du kanske också är långhårig. Bara att det är på ett ställe vi inte har sett.
Robin öppnade munnen, men fick aldrig fram något. Sen drog han luvan över huvudet och viskade lite försiktigt: "Helvete också, vad ägd jag blev. Jag ska aldrig mer säga nått". Well, nu kanske ni förstår varför jag tycker om min klass så mycket? Det blir sånna här idiotsaker varenda dag och man gör ju inte annat än att skratta.
Allting har vart skitbra idag, fram tills nu typ. Det finns saker som bara inte går att gå vidare med känns det som, och det tär på en. Att bara kasta saker åt sidan och låt det va är nått jag alltid har haft svårt med, men detta tar nog priset. What to do liksom? Jag har respekterat det, men inte accepterat det. Den dagen jag gör det ser jag fram emot, för jag orkar inte ha det såhär mer. (Ye ye, det är inte direkt så att jag deppar räva av mig här hemma, men den här saken tynger. Så that's why i'm not the biggest happyface in the world för tillfället).