"11 år är mycket att skryta med"
Idag är det elva år sen jag träffade min bästis. (Love på det lågstadieordet alltså, haha). Elva år sen som vi stod där i samma bassäng på badet och var hur imponerade som helst över att vi faktiskt hette likadant. Elva år sen vi började i skolan och på nått otroligt jävla vänster hamnade i samma klass. "Mamma, titta. Det är hon ifrån badet". Idag, mina kära läsare, är det elva år sen jag och en viss Högqvist påbörjade vår vänskap. En vänskap som fan i mig ska vara forever.

Det är som Högqvist her self skrev i sin blogg. Tänk att vi var sex år när vi träffades, och nu är vi 17. Det är ju hur lång tid som helst. Det finns så mycket vi har upplevt ihop och delat med varandra så det är inte klokt. Så mycket skratt och tårar vi har gått igenom ihop har jag aldrig velat göra tillsammans med nån annan. Det vi har ihop, det är nått speciellt.

Det finns så många minnen jag har lust att skriva ner men inte riktigt har ork till, men det känns så jävla skönt att veta att jag har gjort alla dom där, både bra och dåliga, sakerna i Högqvists sällskap. Jag är evigt tacksam för allting faktiskt. Tacksam för att jag har fått skapa minnen ihop med henne och kanske ännu mer tacksam för att jag har möjlighet att planera min framtid ihop med henne.

Så, fröken Emma Högqvist, det återstår väl bara en sak att få med och det är att jag verkligen älskar dig.
 
"Bara så länge det finns stjärnor över oss och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå"

 
 
 
#1 - Emma

åh <3 VI ÄR SÅ BRA

#2 - Emma

Ruuuuuskigt bra!

Köss på dig Höggan.

#3 - Emma

Ruuuuuskigt bra!

Köss på dig Höggan.