Jag har fan i mig ont precis överallt. Har aldrig känt mig såhär mörbultat nån gång i hela mitt liv. Men vem orkar bry sig när det har varit värt allting? Tre underbara dagar nere i Skåne tillsammans med härligt folk, bra musik, stekarväder och alkohol. Det blir inte bättre.

Vi var nere i Hässleholm runt elvatiden i torsdags. Kände oss en aning vilsna, men fick en liten vägbeskrivning av en snäll snubbe. Jag trodde axeln skulle hoppa ur led flera gånger med tanke på vad våra väskor vägde. (Första saken man lärde sig var alltså att inte ta med sig så jävla mycket onödigt). Efter ett tag fick vi hjälp av två stycken med att bära, så det var självklart en lättnad. Väl framme vid campingen kom Sibbe och hans skånevänner och mötte oss. Tog en tältplats så nära dom som bara gick och hamnade vid staketet, dvs. där alla ställer sig och pissar på nätterna. Jag tror dock att vi klarade oss undan det där ganska så bra ändå. Vårt tält blev lika fult som när vi satte upp det här hemma, men det var inget att gnälla över. Vi satte oss ner, krökade en hel del, spydde bakom ett par andra tält, gick på alkoholen en gång till, härmade skåningarna, undervisade folk i västgötska och hade det allmänt soft. Senare på natten busade jag och Högqvist till det genom att sno någon annans tältpinne eftersom att våran ena var trasig. Vi fixade till det och vips- så hade vi ett minst lika fint place som alla andra. Det var gött drag inne på festivalområdet this day också. Familjen lirade och jag har nog aldrig sett nån sexigare än Johan. Man ville bara hoppa upp på scenen och rycka av honom kläderna typ, haha. Vi lyckades träffa honom en sväng igår också. Lite på lyset och med ett rosa hippieband runt skallen gick jag fram och sa: "Du är nog fan i mig det sexigaste jag har sett". Hur han reagerade på det vet jag inte, men enligt Högqvist såg han nöjd ut. 

Och hej å hå, vad detaljerat allting blev. Ifall jag ska fortsätta skriva sådär kommer jag få sitta här tills imorgon bitti, och det orkar jag faktiskt inte. Gårdagen var dock den bästa. Jag och Högqvist stod längst fram när Håkan spelad och guuud vad bra jag mådde. Höll dock på att krossa revbenen, njurarna och allt möjligt eftersom att folk mosade en mot staketet, men what ever. Det var nog iallafall det bästa jag någonsin sett och massor av bra foton fick jag också. Jag tror att Högqvist och jag är nöjdast i hela världen och kommer vara det ett bra tag framöver. 

Vi var hemma i stan runt sju nu ikväll och det var väl med blandade känslor man gick av tåget med all sin packning. Jag hade gärna åkt ner och upplevt ännu en omgång nästa helg, men samtidigt känns det skönt att vara hemma också. Man är som sagt rejält sleten och jag behöver garanterat en säng att sova i. Första natten sov vi två timmar och min nacke höll på att gå av. Kylan fick också mina jävla muskelknutar i ryggen att bli värre så jag kan knappt röra mig. Andra natten fick jag dock spendera med ett skönt täcke och en go luftmadrass, men ändå. Ens egna säng slår allt, det vet ju alla. 

För att kika på foton ifrån Siesta får man ta sig en titt på min bilddagbok: (http://emma-carlzon.bilddagboken.se/). Jag har lust att lägga upp massor i detta inlägget också, men jag orkar inte riktigt. Jag har varit speedad sen vi kom hem och jag fattar inte själv hur jag orkar. Efter sju timmars sömn bör man vara helt död, men icke. Jag tror jag ska be mamma massera mig lite sen, så jag varvar ner ordentligt. 

Det bästa fotot ever. Ser ni att Håkan tittar i min kamera? I miiin. Haha, jag har varit glad över det sen igår nu och det kommer jag nog vara resten av mitt liv också. Herrejesus, vad jag tycker om den mannen alltså. Han är perfekt och tycks aldrig kunna misslyckas. Tack för allt Håkan, tack som fan!