Frida: Ååååh, jag är så jävla hongrig.
Jag och Amanda: Haha, jag med..
Frida: Tänk er törsk, potäter och sös nu.
Jag: Nä men prata inte om sånt..
Amanda: Det är sketgött ju!
Jag: Just därför..
Frida: Mamma brukar göra nån jävla sös med räker i till det. Helvete va gött det är.
Det var inte förrens idag, precis efter detta samtalet, som det slog mig hur roligt det måste låta när vi pratar. But hey, visst är det så att man ska vara stolt över sin dialekt? Finns ju ingen anledning att inte prata västgötska när man bor i Falköping. Jag tycker att vi är charmiga iallafall..
Om en liten stund ska jag slå en pling till bebby och sen ska jag åka hem till mamma. Jag ber till Jesus att det står god mat på köksbordet, annars kommer jag gå under. Resten av kvällen lär bli chillidill, vilket är jääävligt behövligt efter helgens bravader. (Jag har alltid undrat vad det ordet betyder på riktigt. Får nog kolla upp det).