Idag hängde jag med mamma och Inge till Coop. Jag sa att det var för att jag kände att jag kanske kunde hjälpa till lite, fast sanningen var att jag ville ha chips och inte orkade ta en promenad, men det behöver vi ju inte låtsas om.
Mamma ber mig att fixa frukt. Jag lägger ner två päron i en påse, knyter ihop den och kastar ner den i vagnen. Jag förstår på en millisekund att jag inte skulle ha gjort så. Mammas ögon går snabbt från gröna till kolsvarta.
- MEN KÄÄÄÄÄÄREGUD! säger hon.
Jag vet exakt vad hon menar, men väljer att spela dum.
- Vad är det nu då? frågar jag.
- Måste du gör så, Emma? Du kastar och donkar och brötar och lever med ta mig fan allt.
Jag kan inte hålla mig för skratt.
Jag vet exakt vad hon menar, men väljer att spela dum.
- Vad är det nu då? frågar jag.
- Måste du gör så, Emma? Du kastar och donkar och brötar och lever med ta mig fan allt.
Jag kan inte hålla mig för skratt.
- Du är precis som en pöjk, säger mamma och går iväg.
Jaha. Tack för den.
Fast jag bryr mig givetvis inte. Bara så att ni vet det. 
1 kommentar(er)
