Älskade vänner..

Jag ber för tusende gången i den här bloggens historia om ursäkt för att jag har varit frånvarande i ett par dagar. För er som är väldigt intresserade utav min vardag som är fylld av spänning så kan jag berätta för er att dom senaste dagarna har sett ut såhär:

 

Lördag: En liten försenad bröllopsfest för herr och fru Alfsson. Kvällen och natten bjöd på god mat, massa dans, en hel del skratt och ett par droppar alkohol. Bilder från denna afton kan tänkas dyka upp här någon dag framöver.

Söndag: En ligga-halvdöd-i-sängen-dag. 

Måndag: Blev inringd för lite jobb för första gången på vad som har känts som en evighet. Tro mig när jag säger att min kropp fick en chock— lite över fyra timmars jobb fick mig att somna som ett litet barn i soffan här hemma på eftermiddagen.

Tisdag/idag: En riktig pissdag, i det stora hela. Försökte fram tills klockan var halv två att SOVA bort allt det jobbiga, men insåg till slut att det inte gick. Ut på promenad i skitvädret med Eskil, ett stopp för lite fika hos mormor och morfar och besked om ett par timmars jobb imorgon också. 

 

Förhoppningsvis överlever jag min arbetsdag och även mitt planerade besök på gymmet imorgon. Jag har inte varit där sen i fredags och nu känner jag att jag måste tvinga mig dit för att inte hamna i sitta-hemma-som-en-jävla-pöse-träsket igen. Mitt lår är fortfarande inte helt ok, men man får väl bita ihop lite. "Det SKA göra ont", som min handbollstränare alltid så. I och för sig är ju inte löpning på ett löpband och en timmes lång handbollsmatch med närkamper och annat riktigt samma sak, men ändå. Man kan ju alltid hålla fast vid själv tänket liksom. 

 

Och det jag skulle ha sagt med det sista från allra början var alltså att om jag överlever allt jag ska göra imorgon så hörs vi säkert här framåt kvällen. Jag lovar givetvis inget, men vi kan ju alltid hoppas att det kommer hända.

 

Med vänlig hälsning, eder tiger.