Beskriv året med några få ord:
Händelserikt, stressigt och kärleksfullt.
Vilka ser du som de största händelserna under året?
Att jag bytte jobb ganska tidigt på året och vår flytt hit till Solna känns som stora händelser, för dom har kommit att betyda mycket. Vår flytt blev lite som en nystart på något sätt och såhär i efterhand känner jag att det verkligen var på sin plats. Mitt jobb som jag började på i början av februari har varit guld värt. Jag vet och känner själv att jag har utvecklats så himla mycket rent yrkesmässigt. Dessutom skrev jag på ett litet papper innen jag gick på julledighet och kan därför starta år 2015 som fastanställd. Alltså.. den känslan!
Men trots detta finns det en annan händelse som utan tvekan är den absolut största, och det är min & Jesper förlovning. ♥
Har du blivit bättre på något?
Ja, lite som jag svarade på tidigare fråga så känner jag själv att jag har blivit bättre i min yrkesroll. Jag är inte osäker längre, utan kliver fraktiskt fram och tar för mig och vågar tro på att till exempel mina idéer och tankar är lika bra/viktiga som andras. Det känns så jäkla bra när en är trygg i sig själv!
Vad var extra dåligt med året?
Eftersom att jag mådde så jävulskt dåligt år 2012-2013 och nu vet vad det innebär att faktiskt ha det skit, så har jag svårt att komma på vad som skulle ha varit extra dåligt. Alltså.. jag & Jesper har haft bråk som jag givetvis ångrar, jag har längtat hem till schlätta så mycket att jag nästan gråtit, jag hamnade i en liten svacka när hösten och dess förbannade mörker satte igång, men jag känner ändå lite att det är väl sådär livet är?
Vad lyssnade du på?
Ni (och kanske jag själv också) skulle bli chockade över att få se hur ofta låtarna från Frost har spelats på min Spotify.
Vad skrattade du åt?
Jag har skrattat extremt mycket varje gång jag varit hemma på schlätta och umgåtts med släkten. Mina två morbröder och mina kusiner är för mig världens roligaste människor.
Detta var också något jag skrattade åt. Min lillebror som valde att visa upp sitt allra snyggaste jag på instagram och min mamma som tog min fantasti om att klä ut Eskil till ett spöke under halloween på fullast allvar.
Vi kan väl istället fråga mig vad jag INTE grät till? Alltså herregud, jag vet inte vad det är som har hänt. Jag blir lipigare för varje år som går? Igår satt jag till exempel här i soffan och grät till OS-krönikan när Niklas Bäckström berättade om "dopingdramat".
Lärde du känna några nya människor?
Alla mina kollegor på jobbet. Jag tycker det är häftigt att man kan vara så lika och ha kul tillsammans trots att många utav oss är i helt olika åldrar.
Och så slutligen; dina planer inför 2015?
Det kan tänkas att det låter snuskigt klassiskt, men jag önskar/hoppas/vill verkligen att jag kommer igång med träningen igen. Nu har det liksom gått över ett år sen jag var på gymmet senast och det känns faktiskt bajs. Planen är egentligen inte att bli hysteriskt vältränad utan mest att, till en början iallafall, bara börja röra på mig igen för det vet jag att jag mår bra utav.
I övrigt så vet jag faktiskt inte. Jag är ju en sån där orolig själ som kan grubbla i all oändlighet på massvis av saker så jag tänker att det bästa är att bara försöka ta saker och ting som dom kommer. Jag menar, i slutändan så brukar det mesta ändå lösa sig!
0 kommentar(er)
