Hur tråkig är det möjligt att en vardag kan vara? Timmarna på jobbet idag sög musten ur mig fullständigt. Det var sånt där kaos som jag bara tänker mig kan vara på en förskola, från början till slut. När jag äntligen kom hem skulle jag laga mat och lyckades som vanligt att få igång brandlarmet under tiden och fick i vanlig ordning panik för att jag tänker att larmet inte bara hörs i vår lägenheten utan i alla andras också och hade därför inte heller denna gång ro till att försöka stänga av larmet korrekt utan valde att dra ur batteriet och kasta alltihopa under tre kuddar i soffan. Maten blev trots detta ganska god och när jag ätit upp den tog jag ett bad. Nu sitter jag i soffan alldeles ensam och kollar på Big brother och är både kladdig utav och stinker brun utan sol. 

Tanken på att jag ska öpnna imorgon igen på jobbet och därför behöver gå upp tidigare än tidigast får mig att vilja gråta, på riktigt. Jag ställer åter igen frågan: hur i hela helvetet är det tänkt att man ska överleva denna tiden på året? Jag förstår inte. Vet ni om det finns något man kan göra för att bli ett uns piggare så att man inte känner flera gånger om dagen att man helst skulle vilja gräva ner sig tusen meter under jorden och kräla sig uppåt när kalendern visar april månad? Jag & Jesper pratade om en utlandsresa i början på nästa år men som det ser ut just nu kommer det mer eller mindre vara omöjligt att få ledigt från jobbet. Bajs på det.

Min motivation för att ens ta mig ur sängen dessa dagar är att jag vet att det snart är jul. Det är tjugo dagar kvar att beta av på jobbet innan jag åker hem till schlätta i ett par dagar och bara har det gött. Det är skönt att det finns något att se fram emot och att det inte ligger sådär otäckt långt fram heller egentligen. 


Och Eskil, min älskade bebis som den senaste tiden blivit en liten farbror med grått skägg, ditt tjocka ansikte kommer jag pussa sönder när jag kommer hem. BA såru vet! ♥