För exakt ett år sedan valde jag & Jeppe att byta ringar med varandra på ett supergött ställe ute på Hasseludden i Stockholm. Tanken var att vi från början skulle befunnit någonstans utomlands och gjort detta men så strulade det med våra nya jobb så vi blev kvar i Sverige. Tur då att jag inte är så värst petig med sånt där och inte, som många andra vad jag förstått, målat upp värsta drömscenariot kring hur partnern ska fria och att en ska ha världens dyraste/största diamantring osv. Inte riktigt min stil. Skit samma vad ringen kostar och det spelade ju inte så stor roll om vi var i Grekland eller Sverige när vi förlovade oss - det är ju faktiskt inte något utav det som det egentligen handlar om.
Jesper är, som jag skrivit så många gånger tidigare, min trygghet. Människan känner mig utan och innan och kan se på mig med en gång om det är något som inte är som det ska. Under vår tid vi haft hittills tillsammans har vi lärt oss mycket om varandra och vi har sannerligen sprungit på våra motgångar. Motgångar som en från början då en är sådär fruktansvärt nykär aldrig tror att en ska behöva tampas med och motgångar som en trott att en kanske faktiskt inte fixar att ta sig igenom. Men det har vi gjort. Vi tycker inte lika om allt och vi besitter verkligen inte exakt samma egenskaper och vi båda är människor med dåliga sidor men sådär är det väl för alla som lever tillsammans med någon annan. Att jag älskar den här människan väldigt mycket tror jag att ni förstår. Det är ju egentligen ganska lyxigt att ha en bästa vän som en dessutom är kär i.
Så med det här sagt så är det väl bara att säga hipp hurra för oss på vår allra första förlovningsårsdag.
2 kommentar(er)
