PÅ MITT JOBB FÅR EN HÖRA DET MESTA

En dag förra veckan spelade jag memory med en femåring på jobbet. Efter en liten stund fick vi publik i form av en annan femåring som givetvis hejade på sin kompis och kom med riktigt uppmuntrande ord som: "men vem är det som bara har TVÅ par?"... 
 
Efter en stunds spelande så valde femåringen jag spelade emot att briljera genom att vända upp två par på samma gång. (För er som inte jobbar på förskola eller träffar barn så ofta - barn är sinnessjuka vad gäller att ha bra minne!). 

Åskådarbarnet skrattar och säger: Men va? Hur gjorde du det där?
Det spelande barnet säger: Ett litet trolleri. 
Barnen skrattar tillsammans.
Det spelande barnet forsätter: Nej, det var inget trolleri. Det är var min hjärna som hjälpte mig, den gör så att jag kommer ihåg bra, eller hur Emma?
Jag svarar att så är det ju. 
Åskådarbarnet sitter tyst en stund innan hen vänder sig mot mig och mina två stackars par och med allvar i rösten säger: Men Emma... har inte du någon hjärna då?

Glad ändå - trots sämst i världen på memory och tydligen saknar hjärna.