Ett måste i bloggvärlden: En spännisbild.
I höstas började jag, som ni vet, att träna lite lätt. Jag har väl egentligen aldrig haft något större mål med min träning. Eller ja.. från allra första början hade jag väl samma tanke som alla andra "nybörjare", att det skulle byggas lite muskler och kroppsdelar skulle formas om på bästa sätt och hej å hå. Ni vet hur snacket brukar gå. 

Jag har hållt i ganska bra med träningen, jag är liksom lite förvånad själv. Givetvis har jag haft massor av små uppehåll då jag inte har haft någon motivation över huvud taget, men jag tror man måste få tillåta sig att ha det emellanåt också. 

Jag är inget muskelberg över huvud taget, och även om jag inte har lyckats lägga på mig några kilon som jag trodde att jag skulle göra, så är jag ändå nöjd med vilket resultat tränignen har gett. Med tanke på alla mina små uppehåll har varit beredd på att se ut precis som förut, men det gör jag faktiskt inte. Det kan hända att det är så himla så förändringar att ingen annan än jag ser dom, men då får det vara så. Jag är nöjd iallafall.

Så för att sätta upp ett litet mål som kan ge motivation dom stunderna det känns sådär tungt och tråkigt med träning så ska jag nu ge mig fan på att behålla dom yttepyttesmå magrutorna som har tittat fram. Dessutom ska jag försöka fortsätta träna armar, rygg och axlar lika bra som jag har gjort nu. Även om jag aldrig kommer kunna odla fram några dunderbiceps känns det ändå dags att iallafall försöka ta farväl av sugrörsarmarna.

Instagrambilder har väl kanske inte den bästa upplösnignen, men vi skiter i det idag. Bilden föreställer Emma, 21 år, efter ett lyckat axel/rygg-pass på gymmet förra veckan.