Va' jag är glaaaa' att jag har dig
Skönt att du är hemma hos mig igen my dear. Var sannerligen på tiden att Emmorna fick lite tid ihop igen, hihi. You're the best.

Jag lever på riktigt igen!

Igår var jag så rastlös att jag trodde jag skulle börja gråta. Det är inte riktigt min grej att gå hemma dag ut och dag in och inte göra ett skit, men har man halsböld och hög feber så har man ju.

Framåt kvällen visade det sig att det var lite småparty och beachvolley på gång uppe vid skolan och sjääälvklart bangande jag inte detta. Gissa om jag blev glad över att det ÄNTLIGEN hände nånting? (Tack till Jessica också som framförde detta, det räddade hela min helg, haha). Jag skulle ju egentligen inte dricka nånting heller eftersom att jag fortfarande går på penecelin, men vem kan motstå när det är ferre liksom? Jag bestämde mig för att vara ansvarsfull och ta det jäääävligt försiktigt och det gick faktiskt skitbra! En vuxenpoäng till mig där tycker jag.

Allt eftersom tiden gick tröttnade folk på att spela och alla gick åt olika håll, så det slutade med att jag hamnade nere på ströget med fyra andra sköningar. Sen träffade vi på ett par "kändisar" till och hamnade i ett jävla tält som efter ett par minuter var helt sönderrasat. Nån fick nämligen för sig att kasta sig på tältet och jag fattade ingenting förrens jag trodde att mitt skallben skulle spricka av alla som låg över mig. Har även idag funderat på ifall jag bröt handleden där inne, för jäääävlar va ömt den är.


Nu ska jag kasta mig in i duschen och sen ska vi åka upp till lilla mormor och fira morsdag. Mysigt!


Hallelujah för detta underbara väder också. Jag blir glad i hela kroppen av solen.

Solen skiner, precis som jag

Det går ju inte göra annat än att känna sig glad när vädret är som det är. Dessutom kan jag ju faktiskt ligga ute och sola nu också till skillnad ifrån i början av veckan när jag låg inne med 39 graders feber och svettades istället.


Anledningen till att jag inte är ute just nu är för att mamma och Inge passade på att åka och handla precis. Och eftersom att min bror aldrig är hemma nu för tiden så blev det självklart JAG som blev lämnad med Eskil. Jag ville fortsätta att sitta lugnt och fint i min solstol och få lite färg men Eskil ville tydligen tvärtemot så jag fick jaga runt honom i trädgården i ett par minuter. Sen blev han trött och ville sova, men det är massa jävla duvor som har fått för sig att bygga bo på vårat tak så dom levde jävel och Eskil kunde inte slappna av, så jag tog honom under armen och gick in.

Nu stensover han under mammas säng och jag sitter här och vaknar över honom typ, haha. Det finns inte många i världen som hade fått mig att offra solen på det här viset, men Eskil lyckas med allt...

Kan ju hålla tummarna för att mamma och Inge skyndar sig lite så jag får kasta mig ut snart igen, Jag behöver varenda sekund i solen, det kan jag lova. Det var längesen jag kände mig såhär blek. Usch!