2015 - 07 -31
Sista dagen av juli och gångerna en har fått se solen får plats på en hand. Så jäkla tråkigt! Jag förstår inte hur en ska orka med en hel höst och vinter utan att gå under. Idag har jag dessutom megaångest över att gå tillbaka till jobbet. Vill inte vill inte vill inte. Fast på ett sätt, någonstans där inne, gnager en liten rastlöshet och så tänker jag som så att i det här vädret kan en ju lika gärna jobba för en gör ändå inget nyttigt eller kul här hemma. Förutom att vara med Lowe då, så klart. Det är ju kul. För det mesta.
 
Men skit samma med vädret! Solen lär ju inte skutta fram och ropa hej för att jag sitter här och gnäller. Om en liten stund kommer Jesper hem från jobbet och då ska vi börja fixa lite grann inför kvällen. Ida & Anton kommer hit på middag och lite vin och öl. Jag har ätit tre knäckemackor och en chokladbit på hela dagen idag så här har ni en som längtar tills klockan blir halv sju. SÅ jävla hungrig...
 
NÅGON I HUSET HAR GOTT OM ENERGI
Det är möjligt att jag har sämre tålamod än vanligt just nu men alltså herregud vad den här herren har kört på idag. Både jag & Jesper har tittat helt förskräckt på varandra emellanåt och mest undrat vad som har hänt med honom? Kommer han alltid att vara sån? Helt galen!
 
- Han är väldigt söt iallafall, sa Jesper efter en stund.
- Nej, idag är han knappt det, svarade jag. 

Det enda positiva med att han röjt runt som en dåre här hemma hela dagen är att han varit supertrött nu under kvällen. Medans han la sig under soffan och sov passade jag på att vila en stund jag med och sen har vi faktiskt haft det ganska mysigt och roligt ihop. Jag passade till och med på att köra lite "vara ensam-träning" med kraken också och det gick över förväntan, för oss båda. Lowe sa inte ett ljud här inne och jag grät bara nästan ute i trappuppgången. Vi gör framsteg! 
 
Om en liten stund kommer världens snällaste mamma hit med alvedon & choklad till mig och efter det hade jag faktiskt tänkt att spendera resten utav kvällen framför nån disneyfilm. Känns som att det är lagom aktivitet både för kroppen och för tröttaste lillhjärnan där uppe i skallen.
 
NÄR EN INTE ORKAR
Idag är en sån dag jag ångrar att jag ens klev ur sängen. Fy fan. Det finns inte en enda grej som känns rolig eller bra utan allt är bara bajs och det helt utan anledning vilket gör alltihop ännu mer irriterande. Samtidigt som jag inte vill göra något alls mer än att stänga in mig själv här i lägenheten och inte röra mig ur fläcken kryper det i kroppen utav rastlöshet. Läser runt på sociala medier och ser hur många resor och aktiviteter andra gjort nu under sommaren och så stör jag mig på det, fast jag vet att det var ett medvetet val att spendera semester hemma och att jag såklart inte alls på något sätt ångrar att vi skaffade Lowe. 
 
Och så ifrågasätter jag, inne i huvudet, allt en människa egentligen kan ifrågasätta. Stora saker och små saker. Vad tänkte jag med när jag bokade tid hos frissan? Är det värt pengarna? Borde jag inte spara dom till något bättre? Typ möbler till den nya lägenheten? Och herregud, hur ska det gå med det? Vi kanske får ta lån för att köpa möbler? Kan en göra så? Skulle vi inte ha väntat med att ha flyttat? Och Lowe då? Var det egentligen hundra procent genomtänkt? Är det rätt att ringa andra och be om att få hjälp några timmar om dagen med honom för att vi jobbar? Kommer det göra att människor tycker att vi är oansvariga? 
 
Alltså ni hör ju bara. En blir galen på sig själv till slut. Och sanningen är att jag blir sån här en gång i månaden, tolv gånger om året. Skulle vara kul att få en rimlig förklaring till varför så många tjejer tvingas genomgå sånna här för jävliga dagar med PMS. Jag har nämligen funderat och kommer inte fram till något vettigt. Jävla skitgrej.