En kan kanske ifrågasätta mitt moderfoders fotografkunskaper med tanke på bildernas ofantligt dåliga skärpa men det gör inte så mycket tycker jag. Bilderna är från en utav dom där goa sommarkvällarna för ett par veckor sen då vi satt på balkongen hemma hos mamma & Inge. 

 

Jag och mina två grabbar, vi är en bra kombo vi. 

Finns inte mycket mer att säga än H E R R E G U D. Hade det funntis något som hette bajssjukan så är det exakt vad Lowe har åkt på. Natten mellan torsdag och fredag torkade jag skit inne två gånger och i natt var det samma visa igen. Tre gånger var jag uppe och skrubbade och torkade upp sinnessjuk illaluktande gegga medans Lowe stod bredvid och såg ledsen ut. Jag menar alltså inte på något sätt att jag har varit arg eller irriterad på honom för detta - han rår ju så klart inte för't! En tycker ju bara så jäkla synd om honom. Det sista en vill är ju att han ska må dåligt eller ha ont någonstans. 

 

Under dagen försökte jag & Jesper komma på vad vi har gett honom att äta dom senaste dagarna men kom inte fram till något som skulle kunna orsaka ett sånt jävla ras i magen som detta iallafall. Båda två satte oss och googlade på vad en kunde göra för att lindra detta lite och hittade faktiskt några tips, så lille lusen har idag fått leva på kokt fisk och ris i pyttesmå portioner.

 

I eftermiddags satt vi allihopa ute i trädgården - jag & Jesper på varsin stol och Lowe låg i gräset bredvid sin favoritbuske. "Oj, vad åt han nu? Det var något rött" säger Jeppe helt plöstigt och av en ren slump tittar jag upp och ser att i trädet precis över mig finns några slags bär. Vi plockar ner ett som Jesper smakar på. "Men va fan, det smakar ju precis som plommon". (Hur det nu är möjligt att plommon ser ut på det viset för i min värld brukar dom vara lila, men skit samma)

 

Att ha en hund som äter cirka allting som finns i hela världen och låta denne gå omkring i en trädgård där det tydligen kryllar av halvmogna plommon på backen är ingen jättebra kombo. Han har antagligen varit i himmelriket där han har gått runt och mumsat i sig medans vi, århundradets kanske mest ouppmärksamma husse/matte, inte har sett detta över huvudet taget. Men men, mysteriet med bajssjukan blev löst iallafall så nu hoppas vi bara på att lille körven mår bättre imorgon! 

 

Och för att avsluta inlägget med ännu lite mer prat om bajs: nu ska jag sparka upp Jesper ur soffan så att vi kan klä på oss lite regnkläder och gå ut på kvällsprommis så att Lowe får lägga en liten klick.

 

Vi hörs.
Hojj!