VAR HÄLSADE, SMÅ LÄSARE.

 
Jädrar, vad vi har carpat skiten ur denna söndag! Jag hade ställt klockan imorse, dels för att börja vänja mig vid att gå upp tidigt nu igen när sjukskrivningen lider mot sitt slut, men också för att kika på Lucia på teven. Jag och hemmets djur tände tredje ljuset tillsammans och hade det gött i varsin soffa innan vi gick ut på morgonpromenad. Nu är det kallt och frostigt här på schlätta igen, och tro't eller ej men jag tycker faktiskt att det är ganska skönt. Är ju verkligen inget fan av vintern och snö och sånt där men kan ändå hitta tre bra saker med skiten den här gången: 
 
1. Det blir liiiite lite lite ljusare ute.
2. En slipper torka sin hund cirka en miljon gånger per dag. Åtminstone känns det som att en gör't så ofta när en har en hund som fullkomligt hatar't - står still i noll mikrosekunder och biter i handduken så fort den kommer nära.
3. Julkänslan blir något bättre.
 
I förmiddags körde jag och mitt moderfoder igång ett litet julbak. Vet inte vad som var bäst - att knäcken blev sinnessjukt god eller att morsan fick fullständigt bryt på skiten och kallade den för "jävla kuk-knäck".. Det blir ytterst sällan vackert då vi två bakar men det blir iallafall gott och det är väl det viktigaste, visst?
 
På promenad Eskil & Lowe, mina absoluta favoritkillar i hela vida världen. 

FÖRSTA SNÖN

 
 
Idag har Lowe upplevt sin allra första snö. Kände mig lite som en dålig morsa imorses då vi tog morgonpromenaden och jag gått ifrån min mobil och inte kunde föreviga detta historiska ögonblick. Lille chefen reagerade väl dock ungefär så som jag tänkt mig. Spritt språngande galen blev han och hade han fått bestämma idag hade vi inte varit inomhus över huvud taget.
 
Sitter i detta nu i soffan och käkar vindruvor och har dessutom precis fjäskat till mig lite fotmassage utav sambon. Värre kan en ju ha det! 

LIVETS SOLSTRÅLE


↑ Den här fäller sinnessjuka mängder med päls och får mig att vilja dammsuga lägenheten tre gånger om dagen. Han har dessutom blivit en riktig tonåring och lyssnar på cirka absolut ingenting. Ibland undrar en lite om det han hittills har lärt sig bara har runnit ur hjärnan och försvunnit. Inte ens sitt egna namn låtsas han om. Vissa kvällar retar han gallfeber på sig genom sina ständiga försök till att få uppmärksamhet. Allra helst, om den här får bestämma, ska jag & Jesper inte röra varandra, prata med varandra eller ens titta på varandra. 
 
Men den här är också, trots sina mindre roliga små egenskaper, bland det bästa jag har här i livet. Ni förstår inte hur mycket jag älskar'n. Och i situationen där jag befinner mig just nu är jag extra glad att vi har honom. Han tvingar mig att ha någon slags rutin kvar i vardagen och han är verkligen min glädjespridare varje dag. Världens finaste Lowe - du är guld!