2015 - 06 - 28
Idag har vi carpat skiten ur den här söndagen! Vaknade vid halv sju imorses och samtidigt som Jesper åkte till jobbet tog jag & Eskil dagens första promenad. När vi kom tillbaka hem igen ställde jag mig och gjorde iordning världens gofrulle till mig själv, som jag snyggt la upp på olika fat och tog massa kort på. 

.......
 
Eller så åt jag godis till frukost och det kanske är såhär det ser ut i vårt teverum just nu? ↑ 
Är det egentligen inte fantatiskt hur mycket saker en kan få plats med på så små ytor? Något som kan vara världens minsta soffbord rymmet alltså en skål, två glas, två olika sorters chipsförpackningar, två snusdosor, en burk med salsa, tre fjärrkontroller, en bok, ett ljusfat och en annan slags ljushållaremojäng. Har väl kanske ägnat en och en annan tanke åt att möjligtvis köra ett städrace här hemma innan dagen är slut.
 
Dock känns det så jäkla ovärt då Eskil tappar femtio procent av sin päls varje gång han reser på sig. Jag dammsög här senast igår eftermiddag och ändå ligger hans svarta små strån ÖVERALLT. Kanske i och för sig är lika bra att vänja sig då en tydligen ska hämta hem en egen hund om prick två veckor. Och på tal om honom så kanske det dessutom är idé på att göra något åt sladdkaoset ni kan skymta i bakgrunden. Känns lite som en nödvändighet om vi t.ex. vill kunna se på teve mer efter körvens ankomst.
 
SUN IS SHINING
Nu drar jag och den här konungen ut i årets första riktiga sommarvarma kväll för att möta upp Jeppe som slutat jobba för dagen. Kvällar som denna står en balkong väldigt högt upp på önskelistan, men en kan ju inte få allt. Får känna mig nöjd med sällskapet av mina två favoritboyz istället och dessutom att mamma äntligen kommer hem imorgon igen. Oj, vad vi har hurrat och firat här hemma ikväll, Eskil och jag. Undrar egentligen vem som är gladast? Vet faktiskt ej om någon älskar min mamma mer än vad jag gör? Soon to be 24 och mammagris så det skriker om det— det är jag, det är jag. 

PROBLEM SOLVED
Ni kan kalla mig tjejen med självdiciplin. Eller kanske inte, men i fredags efter att jag skrivit mitt inlägg om min trasiga kamera så fick jag åtminstone självdiciplin för en kort sekund och kontaktade Apple. Provade först att ringa dit men hade tydligen inte rätt nummer. Sen gick jag in på deras sida och skrev i att jag ville att dom skulle ringa upp mig men märkte efter fem minuter att jag angett fel nummer så då sket ju sig med det med, då jag tydligen dessutom är så jävla oteknisk att jag inte fattade hur jag skulle göra för att gå in och ändra detta. Sista utvägen var att starta en chatt där jag kunde ställa mina frågor och så fick det bli! 

Startade en liten chatt med en kille och förklarade hur det låg till och ni kan ju se här nedan hur han verkligen kände med mig, förstod mig och tog mitt problem på största allvar:

 
Haha, alltså va? Först blev jag faktiskt lite stött? Kändes typ som "förminskade" mitt problem och att han tog mig för nån fjortis (existerar ens det ordet längre förresten?) på femton år som inte hade något annat liv än min telefon. Snacka om att JAG som i flera år, tillsammans med min forna vapendragare Cajsa, varit master av att narra andra människor, fick smaka på min egen medicin. Fast sen tänkte jag att han kanske bara ville vara trevlig och försöka frångå den där stela och professionella konverstionen som dom säkert har annars hela dagarna. Så måste det varit.
 
Han gav mig iallafall ett tips och det fungerade. Telefonen behövde alltså inte skrotas eller skickas in på lagning, utan det räckte att nollställa den. Jahapp? Varför har ingen sagt något tidigare? Till exempel som min sambo som visst vetat om detta sinnessjukt enkla knep hela tiden? "Men vadå, hade du inte provat det innan du hörde av dig till dom? Det gör jag alltid när min krånglar och det funkar typ varje gång".....
 
Kameran funkar iallafall igen! Hallelujah!