SISTA MARS

Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då?
Det hade ju känts coolt att svara typ Wentworth eller OITNB, men jag vet ju själv att jag inte hade överlevt en enda dag. Hade garanterat blivit övertalad/manipulerad till att hjälpa till att smuggla knark för att sedan bryta ihop och antagligen gråta mig själv till döds. Greys Anatomy går också bort då jag är både sprut- och blodrädd. Jag tror jag hade valt Chicago fire. Hade ju med all säkerhet fixat yrket som brandman lika dåligt som ett dygn i fängelse, men jag kunde vara den som fick bli ihop med Kelly Severide.

Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?
Önskar ju att jag hade kunnat svara att jag hade gjort massa "crazy things", typ som att råna en bank eller vad som helst. Men jag vet ju att jag hade fått ångest direkt och spenderat mina sista timmar i livet med att gråta. Och egentligen, vad fan hinner en göra på tolv timmar? Inte direkt så att en hinner med en go resa eller så.

Vad gör du om tio år?
Då är jag förmodligen, och förhoppningsvis, utbildad. Trivs med mitt jobb. Har ett fint hus tillsammans med Jesper. Har en hund. Kanske två. Har ett barn. Kanske två. Eller tre.

Vilken är din bästa danslåt?
Oj, den var lite svår.. på jobbet det senaste har vi dansat mycket till Groupie, Hello hi och Sting, då mellolåtarna är det som är mest poppis. Här hemma kör vi på lite blandat, men vi dansar faktiskt en hel del, Jeppe & jag.

Om du var skitbra på att sy, vad skulle du sy då?
Antagligen ingenting. Är en alldeles för bekväm människa för det.

Hur skulle du hantera om du vann typ 108 560 000 euro?
Garanterat jättebra.

Vilket är ditt bästa recept och varför?
Behöver ej några recepet pga. är tydligen förlovad med en kock. Sköter sällan matlagningen här hemma, med andra ord. 

Är du beroende av något?
SOL. SOCKER. COCA COLA. MIN IPHONE. BEKRÄFTELSE. KÄRLEK.

Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest och varför?
Håkan Hellström, utan tvivel. För att det var näst intill det enda jag lyssnade på från det att jag var femton tills jag fyllde arton, typ. Finns så många låtar som en har minnen till och så när en tänker efter så var det verkligen "the time of my life"-tiden. En gjorde så jäkla mycket skoj hela tiden.

Vad gör dig riktigt förbannad?
Folk som ljuger kan reta upp mig ordentligt men också människor som har brist på empati. Folk som tror att det är ok att säga eller göra vad som helst utan att tänka på att det kan såra någon annan. En har alltid rätt att tycka saker men ibland kan en tycka lite för sig själv och inte säga det rakt ut.

Vilket humör är du på?
Idag är jag mest glad. Lite trött och lite stressad inombord också över flytten, men det känns ändå ok.

Vad köpte du när du drog ditt kort senast?
Tulpaner, två wienerbröd, två chokladbitar och två Nocco. 

Blunda och tryck slumpmässigt på en låt i någon av dina Spotify-listor. Vilken blev det?
Mapei - Don't wait.

Vad tycker du om din blogg?
Att den är riktigt jävla bra och borde ha fler läsare. Eller?

Tror du att du kommer få en komplimang idag, och isåfall för vad?
Fick en imorses då jag var på väg till badrummet för att sminka mig.
                                         ↓

Jesper: Emma!
Jag: Ja? *backar och kikar in genom sovrumsdörren*
Jesper: Najs äss. (Väljer att ej skriva det med rätt stavning då Jespers engelska uttal var allt annat än just rätt).
 

HEJ SVEJS
För en vecka sen ringde klockan 06:05 och jag hade som vanligt öppning på jobbet. Vid den här tiden hade jag precis torkat borden och plockat iordning efter lunchen och var väl på väg att gå på rast. En helt vanlig måndag på jobbet liksom.
 
Idag sov jag till klockan tio och just nu ligger jag i soffan och käkar choklad till frukost/lunch. Det var en lite märklig känsla att inte behöva ställa klockan igår kväll, att kunna vara uppe prick hur länge en ville och att inte känna ett uns av söndagsångest. Det där med att ha slutat på jobbet har inte känts så jobbigt nu under helgen men det kommer väl säkert ikapp mig kan jag tro, även om jag helst slipper. Fredagen var väl ingen höjdardag direkt trots att jag fick så många varma kramar och fina presenter. Det gör ont i en att säga hejdå till människor som varit ens vardag i över ett års tid och ännu ondare gör det när en del utav dessa små faktiskt börjar gråta. Världens bästa barn. Vad jag kommer att sakna dom. 
 
Förutom mitt chokladätande i soffan händer det inte speciellt mycket. Vi hade en väldigt bra dag här hemma igår pga. att: 1. Vi fick väldigt mycket gjort, så som att packa ner typ hela lägenheten i flyttkartonger och slängde massvis med skräp. 2. Vi var jättekära i varandra hela dagen. Det kändes som att vi skrattade åt och med varandra från det att vi vaknade tills vi somnade. 
 
Idag ser det ut som ett rövhål här hemma. Flyttkartonger lite överallt, tomt i fönstren, inte en enda blomma så långt ögat kan nå, kläder hängandes i varenda liten vrå, sopsäckar med skräp lite här och var och så ett fint täcke av damm på golvet. Jesper började må dåligt över detta redan igår och jag känner väl lite likadant idag, men vad har man för val? På fredag morgon går ju flyttlasset. Förstår fortfarande cirka ingenting av detta och samtidigt som hjärtat vissa stunder tar glädjeskutt där inne av tanken på att jag snart kommer bo nära alla jag tycker om får jag andra stunder en sån jävulsk ångest att jag inte vet vart jag ska ta vägen. En frågar sig själv om detta verkligen är rätt beslut. Kommer vi trivas i lillstaden? I vår nya lägenhet? På våra nya jobb? Kommer vi slita vårt hår efter ett tag av längtan till hufvudstaden? Jag tror ju innerst inne att allt kommer att bli hur bra som helst men sådär i ångeststunder ifrågasätter en ju gärna varenda liten grej.
 

Nu ska den här soffpotatisen fortsätta att njuta lite utav att vara ledig. Ska slänga på en film och äta ännu mer choklad till frukost och mysa ner mig ordentligt här med kudden och täcket. Så jäkla gött! 
 
Och nej, jag är inte ute efter att slå nåt slags rekord i värsta utväxten någonsin, även om jag vet att jag är på god väg att göra det just nu. Den sjunde april försvinner den. Tjoho! Jippi! Hurra! Osv.
 
EN LITEN ÄLSKLING
I tisdags fyllde familjens hårboll sex år. Eller den svarta grisen, som mamma brukar kalla honom. Innan Eskil flyttade hem till oss hade jag svårt att förstå människor som hade hund, även om jag själv tidigare hade haft olika slags husdjur. Hade liksom väldigt svårt att fatta hur dessa människor nästan behandlade sitt djur som en människa och hela den här biten. Och jag kunde inte heller förstå den sorgen människor gick igenom då deras hund gått bort, utan tänkte mest att herregud det är ju bara en hund och så farligt är det väl inte för det går ju köpa en ny. Såhär i efterhand skäms en ju över sig själv.
 
En varm dag i maj, år 2009, flyttade Eskil hem till oss och sen den dagen har han alltid stått i centrum hemma hos oss. Han är vår prins. Vår älskling. Det är honom en hälsar på först när en kliver innanför dörren där hemma och det är många gånger han som fått mig att längta hem många gånger under tiden här uppe i Stockholm. 
 
Jag minns när han hade bott hos oss i bara några veckor. Jag hade varit sjuk ett tag och fick två dagar innan jag skulle åka på festival reda på att jag hade både halsböld och halsfluss och därför inte kunde åka iväg. Något dramatiskt bröt jag ihop och låg ensam i soffan och hulkgrät och jag tror inte att det tog mer än två sekunder innan Eskil var framme med sin blöta nos och slickade upp mina tårar. 

Likadant var det under perioden då jag fortfarande bodde hemma och mådde väldigt dåligt och låg vaken med en sån jävulsk ångest otaliga nätter. Näst intill varenda natt då mamma var iväg och jobbade kom Eskil springade mitt i natten in till mitt rum och satte sig bredvid min säng som för att vakta mig och ta hand om mig på sitt egna lilla sätt. Och fast han säkert tyckte att jag var skitjobbig många gånger lät han mig gråta och snora i hans päls. Han bara satt där.
 
Och jag som tidigare tyckt att människor med hund varit konstiga sitter nu själv med tårar i ögonen bara av att skriva detta. Om det beror på att jag är en gråtig person över lag eller om det är för att jag om möjligt saknar Eskil ännu mer än tidigare vet jag inte. Men alltså, åh.
 
Älskade, älskade korven. Jag hoppas så innerligt att vi får ha dig kvar hos oss i många år fram över. Du förgyller våra dagar och kärleken till dig är enorm. ♥