OM SANNINGEN SKA FRAM

Jag är så sanslöst trött i huvudet att jag knappt vet vad jag heter och så har jag känt hela helgen. Under min uppväxt och även nu när en blivit vuxen har jag alltid vetat vad jag vill. Stensäker på allt vad gäller jobb, boende, relationer, mål och drömmar i framtiden osv. Och det kanske är därför jag och hjärnan min fått oss en chock nu när en står som ett stort frågetecken och helt plötsligt inte vet något alls. Känner mig likgiltig inför det mesta och så blir jag så jävla bitter emellan varven och det är det värsta jag vet. Men jag orkar liksom inte lägga fokus på något egentligen utan vill helst av allt bara ligga i sängen och läsa böcker för att fly verkligheten och alla dess måsten och krav. 

Och fan vad jobbigt det är att bara få vardagen att gå runt när en har det såhär. Jobbet känns inget kul, träningen känns bara som ett måste, laga mat orkar jag inte, att fatta beslut och planera dagarna ger mig mer eller mindre panik. Alltså blä. Jag hoppas verkligen att detta går över snart för det här är skit. 





1

KALASDAX


Idag har vi firat vår älskade killes ett-årsdag lite i förskott. Är fullt medveten om att han är ett djur, men skiter faktiskt fullständigt it. Bjöd hit ett blandat gäng med fabulösa människor, dukade upp med tacos och fika och hade en väldigt fin eftermiddag tillsammans. 


Alltså åh, titta på'n bara! Mitt hjärta värker verkligen av kärlek till denna stora 45-kilosklump. Världens finaste Lowe. 

HEJ!

Att säga att jag har självdisciplin skulle vara en lögn. Jag har fortfarande inte fixat någon ny laddare till datorn och det är därför det ekar tomt här då jag hatar att blogga från mobilen. Tycker inte att det blir snyggt och pilligt känns det också. 
 
Just nu är jag inne på sjunde dagen av både ofrivillig och frivillig vila från gymmet. Tidigare i veckan ville jag verkligen inte gå dit då vädret var magiskt och jag bra mycket hellre spenderade kvällarna på balkongen istället för hantlarna.
 
 
Senare under veckan hade jag tänkt att masa mig till gymmet oavsett väder men så kom något som kallas för vardagen emellan. Möte på jobbet och så upptäckte jag eksem på Lowes kinder en morgon så det var raka vägen till veterinären den dagen och jag kunde omöjligt gå ifrån honom sen. Stackars lilla hjärtat, vad han ser ut och vad jobbigt han har haft det.