Kepsfredag.

Ikväll har jag haft Klara, Carro och Cajsa här på lite mys. Hur ofta eller sällan man än ses så kommer jag aldrig sluta att uppskatta såna stunder. Att verkligen få umgås och bara sitta och tjöta skit och skratta tillsammans. Finaste tjejerna! ♥
 
Kan ni förresten förstå att det har gått en hel fredag utan att jag har ätit chips? Jag har varit så sugen på't att jag har velat gråta stundtals, men va fan.. man får kämpa emot. Veckan i övrigt har gått över förväntan faktiskt. Sockersuget har varit minimalt och har väl bara blivit extremt den gången jag gick in på Coop med mamma och det första jag såg var en stor pall med kexchoklad. Därför har jag nu bestämt att undvika matbutiker så mycket som går. Man får göra vad man kan för att underlätta för sig själv, menar jag. 
 

Det är bara att göra det!

Den senaste veckan har varit bedrövlig då det gäller träningen. Min motivation är som bortblåst, trots att jag vet att när jag väl har varit på gymmet så mår jag så himla mycket bättre. Det är ju faktiskt lite så det är, att dom enda gångerna man ångrar sig är dom gångerna man stannar hemma. 
 
Så, med detta sagt: idag ska jag SLÄPA lillkroppen upp till Actic om det så behövs.

När man vill skjuta sig själv lite grann.

Idag har jag gjort något jättedumt. Nästan så dumt att jag har lust att ta mig själv i nackskinnet och kasta ner mig själv från balkongen. I sexton dagar fram över ska jag nämligen inte stoppa i mig en enda liten godisbit och inte ett enda chips. Ingenting. Det råder godis- och chipsförbud i det här huset. 
 
Vet ni vad det västa är? Att det var min idé från allra första början. 
 
Det är såhär i efterhand som man börjar undra vart Gud finns i sånna lägen, även fast man inte är troende. Vart finns den där högre makten som ska stoppa en när man tar ett sånt dumt beslut? Jag önskar att nån där uppe liksom hade skickat ner en liten filur som hade kunnat knacka mig på axeln och sagt: "Halli hallå, idiot-Emma, sätt igång hjärnan på riktigt och så går du igenom din dåliga idé så många gånger tills du ångrar dig". 
 
Men va fan.. sexton dagar borde väl gå fort?
#strong #positive #girl 

Den senaste tiden genom Instagram.

Det här lite utav vad som har hänt den senaste tiden. Jag har varit världens gladaste över att ha fått godkänt på naturkunskapsprovet, jag har druckit alldeles för mycket mojito tillsammas med några utav dom roligaste människorna jag känner, jag har kämpat och slitit på gymmet, jag har längtat efter min lillebror som varit iväg på studentresa och jag har gått långpromenader med min bajskörv.
 
Under helgen, då Moder Natur visade sig från sin bästa sida och gav oss gött väder och då min lördagkväll var en utav dom roligaste på länge, då kände jag att jag nästan var lite odödlig. Att livet var så himla fint och bra på alla sätt och vis. 
 
Livet är fortfarande fint och bra, men den där superoptimisten inom mig försvann imorses när jag läste igenom mina mail och fick syn på mina sista två inlämningsuppgifter jag har att göra. Alltså, vad har jag gjort för att förtjäna detta? (Mer än att ha skolkat ifrån hela kursen under gymnasietiden, menar jag). Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag är så fruktansvärt uppgiven. 
 
Och för att avsluta detta inlägget riktigt positivt och moget så kör jag en liten sån här:
Helvetesjävlapisskuksrövshornaturkunskap, kan du bara döööööö?!

Tack för mig.

Idag är jag en riktig jävla gnällspik.

Den här bilden är tagen för några helger sen. Jag ser inte riktigt ut så idag. Inte alls, om jag ska vara ärlig. Att lägga upp en färsk dagsbild vore inte snällt mot någon. Håret som har sån utväxt att man lätt skulle kunna tro att jag medvetet har färgat ombre är uppsatt i en knut, mjukisbyxorna jag har på mig är alldeles noppriga i röven och min hals och stora delar av ansiktet är prytt utav stora lager med vit smörja från Apoteket som ska hjälpa mot dålig hy. Jag som aldrig har haft problem med det förut tycks få det titt som tätt nu för tiden. Det kan ju tydligen bli så när man börja träna, sägs det, men hur kul är det på en skala då? Får ständigt gå runt och känna sig som ett vider. 
 
Oftast brukar jag skriva att jag inte är riktigt lika negativ som jag låter, men idag är jag faktiskt det. En totalt meningslös dag som endast har bestått av minimalt lite plugg och en kort PW med Eskil. 
 
Jag har inte ens energi nog till att ta mig till gymmet. Idag är en sån dag då jag känner att jag aldrig mer ska sätta min fot där utan spendera resten utav livet i min säng.

Men vet ni vad? Jag tror att det är viktigt att man försöker tillåta sig själv att ha sånna här dagar, utan att få jättedåligt samvete. Att begära av sig själv att man ständigt ska vara på topp, vara pepp på livet, vara supernöjd med den man är och ha världens jävla träningsmotivation är fullständigt orimligt. Herregud, man är ju bara människa.

Ett ögonblick av sann glädje.


Under ett par månaders tid nu har jag haft världens jävla kändiscrush på Jonas Jerebko. För inte alls längesen drömde jag att vi träffades på Landvetter och att han friade till mig. (Fatta att hela livet kändes som en stor besvikelse när jag slog upp ögonen på morgonen..).

Efter infon här ovan kan ni ju tänka er hur fruktansvärt nära jag var att dö glädjedöden i fredags när jag och Cajsa satt på stan och åt glass och jag upptäcker att han har gillat en utav mina bilder på Insta. Visserligen en bild som innehåller hans eget namn och allt, men ändå. Det är MIN bild. 
 
"Jävlar, va gött! Du har ju halva inne nu Emmis", sa Cajsa och gjorde en highfive med mig innan vi forsatte att njuta utav glassen. 
 
Och förresten! Ni behöver inte oroa er, jag lovar att jag ska säga till er innan jag flyttar till Detroit.

Dagens tre goda ting:

Världens fattigaste människa (alltså jag) lyckdes hitta en hunka inne på golvet på Coop när jag var där och handlade med mamma. Vi såg den samtidigt, mamma och jag. Först låtsades jag inte om det för jag trodde att mamma skulle vara klok och säga  att "den där får vi plocka med oss och lämna i kassan". Så blev det inte. "Ta den du, det gör la fan inget" sa mamma och då var jag inte sen med plocka upp den lilla lappen och trycka ner i bakfickan på jeansen. Cashfloooooow! 

Sen kan det tänkas att ni som läser nu tycker att jag är en tjuv, men det är jag ju inte. När jag satt här hemma med mitt dåliga samvete förut resonerade jag som så att har man väldigt ont om pengar, då borde man vara rädd om dom och inte gå runt och kasta dom omkring sig i affären. Man får se det lite som att personen som blev av med den gjorde en välgörenhet: veckan är ju iprincip räddad för min del. 
 
Jag och Cajsa möttes upp på stan för att gassa i solen en stund. En glass, lite snus och massa tjöt och skratt blev det. Jag är så fruktansvärt glad över att jag har min lilla vapendragare, det ska ni veta. 
 
Jag välkomnade en ny kompis till mitt hem idag. Xtend heter den (vilket ni antagligen ser att den gör eftersom att ni är läskunniga) och jag hoppas verkligen att detta ska få mig att orka lite mer. Under en kortare period nu har besöken på gymmet varit fruktansvärda, vad jag än har kört. Musklerna i armarna tycks vara gjorda utav lösbajs, typ. Här om dagen var jag så jävla besviken på mig själv att jag nästan grät här hemma och svor på att jag aldrig mer skulle sätta min fot på Actic. Sen fick jag tips om den här lilla godingen och då fanns det liksom lite hopp om livet igen. 
 

BÄM!


Jag har sagt det förr och jag säger det igen: att ta före- och efterbilder är så jävla bra.

Man har väl mått bättre.

Jag kan tänka mig att flertalet av er som kikar in här spenderade valborg med alkohol och en sjuhelvetes fest med fina vänner, eller att ni kanske stod och gosade med någon ni tycker om vid en stor eld. Det är ju lite vad som är det "normala" att göra på valborg, menar jag.
 
Jag gjorde varken det ena eller det andra utav ovanstående. Dagen då man ska fira in våren startade jag med fem timmars migränanfall i soffan. Ett par gånger slog mig tanken att ta mig till köket och ta en Ipren, men vid minsta lilla rörelse trodde jag att jag skulle både kräkas och svimma, så jag fick väl snällt ligga och plågas tills mamma vaknade och hjälpte mig lite. 
 
Med svullna migränögon valde jag ändå att ta med mig Eskil på en liten promenad framåt eftermiddagen. Tanken var att bara gå en liten runda, men efter tre vilodagar i rad från gymmet kliade det mer än vanligt i mina ben, så vi promenerade en halvmil innan vi nöjde oss och gick hem.

När vi väl landade här hemma fick jag kasta mig i soffan igen. På med en kall handduk över ögonen och så ner med en Ipren igen. "Jag sa ju det till dig Emma, att du inte såg fräsch ut över huvud taget och att du skulle ta det LITE lugnt. Det är märkvärdigt, att det ska vara så jävla svårt att göra det nån gång?" sa min mamma samtidigt som hon kärleksfullt stoppade om mig med en filt. (Jag förstår ju nu efter att ha tittat på bilden ovan ett par gånger med mamma menade med att jag såg ganska sliten ut. Herre.min.jävla.gud, vilka ögon).

Hon borde känna sig nöjd, mitt lilla moderfoder. Jag har nämligen lyckats ärva två fruktansvärt nödvändiga och fina saker utav henne: migränanfall som inte har visat sig förrän nu i 20-årsåldern, och även värk i lederna under vinterhalvåret. High five, mamma. 
 

Det här är jag nöjd med.


Jag vet inte hur många gånger jag fick kommentarer om hur smal jag var under förra sommaren. Jag har alltid varit smal, ända sen jag var liten, och förstod väl inte egentligen varför folk började påpeka det just då när dom inte hade gjort det tidigare. Men efter att ha kollat bilder på mig själv förstår jag att folk började undra. Jag ser inte frisk ut på vissa foton. Idag vet jag exakt vad det berodde på, bara att jag inte förstod det då, men det är något som är personligt för mig och något som jag faktiskt fortfarande jobbar på.
 
Jag vill bara med den här bilden visa för både er, och för mig själv, att träningen har gett resultat. Det är så lätt att titta på sig själv i spegeln och känna att man inte ha förändrats ett skit. Före- och efterbilder är så jäkla bra att ha!
 
Nåt annat som är jäkligt bra är att jag slipper se ut som ett skelett en sommar till.

Detta är döden..

Såhär pepp på livet blir man när man sitter vid köksbordet en lördag och pluggar Naturkunskap. 

Det här var längesen!

Var och när vaknade du upp imorses? Jag vaknade väl upp i min egna säng som vanligt, runt halv åtta.
Sover du naken eller i pyjamas? Varför finns inte alternativet "trosor, men i övrigt naken" med?
När grät du sist? Här om dagen när jag tittade klart det sista avsnittet någosin av One tree hill.
Vilken var din senaste lögn? Jag säger som ett klokt dagisbarn sa till mig en gång: "Jag ljög faktiskt inte, jag lurades lite bara".
När var du senast naken inför en annan person? Det var väl för några veckor sen när jag och Cajsa svirade om till bikni inför ett besök på relaxen. (Vilken besvikelse för er, att det inte var något mer spännande svar).
När och från vem fick du ditt senaste sms? Jag fick ett från bästa Cathi för några minuter sen.
När blev du senast uppraggad? Det blir jag la jämt, tjugofyra timmar om dygnet.
Vad ville du bli när du var liten? Handbollsproffs stod väl högt upp på listan, men så länge jag kan minnas har dagisfröken, eller förskollärare som det heter nu för tiden, alltid funnits med och det gör det fortfarande.
Var och vad äter du helst? Jag skiter fullständigt i vart jag befinner mig när jag äter, bara jag får mat. Den senaste tiden är jag iprincip vad som helst också. Det finns liksom ingen botten i magen.
Har du någonsin skrivit kärleksbrev till någon kändis? Jag har skickat brev till Håkan Hellström, men om det var något kärleksbrev vet jag inte. 
Har du blivit uppraggad av någon kändis? Jonas Jerebko och Frank Wagner ringer varje dag och försöker få med mig på dejt.
Vad har du för intressen? Träna, skratta, äta potatis och sms:a.
Vilken bok läste du senast? Hungerelden.
Vad gjorde du igår? Igår var jag ute en sväng med skolan på förmiddagen, sen åkte jag och tränade direkt när jag kom hem och blev kvar på gymmet i nästan tre timmar. Efter det åkte jag och köpte godis ihop med min lillebror och resten av kvällen spenderade jag framför datorn/med iPhåniz i handen.
Vad har du gjort idag? Sovit. Tränat. Lagat mat. Varit ute med Eskil. Ätit mat. Sms:at massor. Pluggat.
Vad har du ätit idag? Bacon och pasta, morötter, valnötter och kyckling och pommes med vitlöksdipp. Till detta har jag intagit cirka en halvliter Cola Zero.
Vad har du på dig idag? Just nu: min favorittröja och ett par trosor.
Vad är det värsta du vet? När folk smaskar. Fråga bara Cajsa hur stor lust jag hade att dränka ett barn som satt inne i relaxen en helg och tuggade baconsnax så det ekade i hela byggnaden. Och då gillar jag ju ändå barn väldigt mycket, i vanliga fall..
Vad ska du göra imorgon? Jag ska försöka plugga så mycket som går och sen ska jag fira att min vapendragare äntligen kommer hem till mig efter två veckor i Göteborg. Fatta, vilken fest!
Vem har du snott frågorna av? Nyfiken i en strut.
Nåt intresse du lagt ner men vill ta upp igen? Jag blir fruktansvärt sugen på att spela handboll emellanåt, men det där kommer inte att hända.
Vad vill du göra nu? Helst av allt vill jag springa ner till Statoil och köpa lite godis, men jag ska faktiskt inte göra det. Jag måste lära mig att stå emot.
Vad är du sugen på just nu? Godis............
Vad ser du fram emot? Att Cajsa kommer hem, så klart.
Vad sa du senast? "Nu går jag in till mitt rum Eskil, ska du följa med?". För er som undrar så fick jag inget svar och han ligger dessutom kvar ute i hallen. Så poppis var jag idag.
Är du sexuellt frustrerad? TYST BARA.
Vad lyssnar du på för låt just nu? Håkan Hellström- Valborg. Jag kommer snart ha lyssnat den låten fullständigt, den går på repeat varenda dag.


Lillryggen min.


Springa springa springa..

Visst skrev jag här igår att jag skulle köra överkropp på gymmet idag? Och visst antydde jag ändå att jag skulle lyda mammas råd om att vila min stackars häl? Jag har för mig att jag gjorde det iallafall, men ni kan ju gissa hur bra det gick att låta bli löpbandet i förmiddags när jag väl kom till gymmet..
 
Jag gick ner och körde lite armar och axlar först, men kände väl ganska snabbt att jag hade så fruktansvärt dålig ork. Fick köra på lättare vikter än vad jag har gjort på länge på vissa maskiner. Jag blev så himla besviken och arg på mig själv att jag gick upp igen. Ställde mig med armarna i kors och blängde på alla löpband i en minut ungefär innan jag hade bestämt mig. "Too bad for you, häljävel, men nu ska det fan i mig springas". Jag tänkte precis när jag hade börjat att jag inte skulle stirra mig blind på kilometer-antalet idag, och verkligen lyssna lite på lillhälens signaler och gå av om det började göra ont.
 
25 minuter senare klev jag av. Satte mig i stretchinghörnan och böjde och bände så gott jag kunde i mina stela stackarns ben, och gick sen och tog på mig jackan. Tittade på löpbandet igen och kände i benen att det fanns så jävla mycket energi kvar. "Nä, vet du vad, nu biter vi fan i mig ihop", sa jag till hälen och så ställde vi oss på löpbandet igen och sprang i 20 minuter till. 
 
Du är en idiot, Emma.
 
Antal kilometer löpta idag? 6,6 km.
Hur ont jag har i hälen nu på en skala mellan 1-10? Tretusen, ungefär.
 

Här har ni en som är ledsen.

Jag skriver ofta att det är synd om mig, och idag tänker jag skriva det igen. Skillnaden mot alla andra gånger jag har skrivit det är att det faktiskt är på riktigt den här gången. Ja, enligt mig själv iallafall.

Ungefär såhär har jag känt hela dagen sen jag vaknade upp imorses med en häl som värkte utan dess like. Jag kunde knappt sätta ner foten i golvet. Som vanligt gick jag och beklagade mig hos min kära mamma och eftersom hon är undersköterska ställde hon, också som vanligt, en liten diagnos på mig. 
 
"När man går och springer för mycket så kan det ibland bli så att man trampar ur slemsäcken som finns i hälen. Det enda som hjälper är faktiskt att vila. Och skulle det nu vara så att man är dum nog och ändå fortsätter att överbelasta hälen så kan man ha FÖRBANNAT ont ett bra tag efteråt, och då menar jag verkligen ont på riktigt, Emma".
 
När mamma sa den där sista meningen spände hon sina svartaste ögon i mig, så vad har jag egentligen för val? När jag tar på mig skorna så känns det inte lika mycket, men det gör ju givetvis ont.
 
Jag hoppas att det känns lite bättre imorgon, för jag orkar inte sitta hemma en dag till. Skulle det vara så att hälen har blivit ännu värre tänker jag trippa på tå upp till gymmet ändå och köra överkropp tills jag stupar. Något måste man ju göra för att bli slutkörd, menar jag.