Jag lever på riktigt igen!

Igår var jag så rastlös att jag trodde jag skulle börja gråta. Det är inte riktigt min grej att gå hemma dag ut och dag in och inte göra ett skit, men har man halsböld och hög feber så har man ju.

Framåt kvällen visade det sig att det var lite småparty och beachvolley på gång uppe vid skolan och sjääälvklart bangande jag inte detta. Gissa om jag blev glad över att det ÄNTLIGEN hände nånting? (Tack till Jessica också som framförde detta, det räddade hela min helg, haha). Jag skulle ju egentligen inte dricka nånting heller eftersom att jag fortfarande går på penecelin, men vem kan motstå när det är ferre liksom? Jag bestämde mig för att vara ansvarsfull och ta det jäääävligt försiktigt och det gick faktiskt skitbra! En vuxenpoäng till mig där tycker jag.

Allt eftersom tiden gick tröttnade folk på att spela och alla gick åt olika håll, så det slutade med att jag hamnade nere på ströget med fyra andra sköningar. Sen träffade vi på ett par "kändisar" till och hamnade i ett jävla tält som efter ett par minuter var helt sönderrasat. Nån fick nämligen för sig att kasta sig på tältet och jag fattade ingenting förrens jag trodde att mitt skallben skulle spricka av alla som låg över mig. Har även idag funderat på ifall jag bröt handleden där inne, för jäääävlar va ömt den är.


Nu ska jag kasta mig in i duschen och sen ska vi åka upp till lilla mormor och fira morsdag. Mysigt!


Hallelujah för detta underbara väder också. Jag blir glad i hela kroppen av solen.