Hej på er.

Jag som bönade och bad om att Lowe skulle ge mig sovmorgon imorses vaknade själv klockan sju och var klarvaken medans hunden fortfarande låg och sov som en liten gris i soffan. Framåt förmiddagen åkte vi upp till Mösseberg med mamma, Inge & Eskil och gick en riktig långpromenad genom skogen. Gött värre! Eventuellt något tråkigt för er att se bilder på granar och gräs men en kan ju alltid scrolla förbi om en vill det. Känner bara att jag har antagligen blivit gammal nog nu så att jag på rikigt kan tycka att det är fint/vackert/skönt ute. Känns lite som att det är någon slags mognadsgrej? Något en aboslut inte kan fatta när en är yngre. Eller är det kanske bara jag?

 

↓ Och titta här nedan på den något suddiga bilden så ska ni får se hur himla mysigt jag hade det imorses. Lille lusen kröp upp till mig och la sig på min arm, precis som ett litet barn, och somnade där. Och sådär låg vi tillsammans i säkert en timme. Lowe snarkade värre än värst och jag kunde inte göra annat än att ligga och snuffa i hans goa lilla panna och känna i hela kroppen hur himla mycket jag tycker om honom. Förstår att det kanske är svårt att förstå att en kan känna så för ett djur om en inte har något själv, men så är det faktiskt. Lowe är livets skatt. ♥