Vi var aldrig hos veterinären med Lowe igår som det var tänkt. Hans hosta var näst intill helt borta igår så jag ringde och berättade detta och då tyckte dom att det kändes onödigt att utsätta han för massa undersökningar och prover eftersom det ändå bara verkade som en vanlig förkylning. Kändes ju gött att höra det, så vi spenderade eftermiddagen hos min mormor och morfar istället. Framåt kvällen blev lille korven bara slöare och slöare. Han var illröd i ögonen och (om ni är klökmagade kan ni sluta läsa här) massa gult, tjockt snor rann ur ena näsborren på honom. Fick liksom torka nosen på'n som om han var ett snorigt barn. Alltså blä, vad det såg ut! Jag blev världens oroligaste person och kände mig så jävla dum som inte åkt till veterinären med honom iallafall och var därför helt tårögd större delar av kvällen, tills min mamma sa till mig att ringa ner till Jönköping och rådfråga lite. Dom tyckte inte att det lät som att det var något akut och sa att vi skulle avvakta tills idag. 

 

Idag är han precis som vanligt igen, förutom att han är lite snorig fortfarande. Visserligen var det ganska skönt igår att han var så himla lugn hela tiden, men ändå inte eftersom att han var det för att han mådde dåligt. Nu kan en andas ut lite iallafall och sluta oroa sig.