2016-03-13

 
Ser eventuellt inte ut riktigt såhär just nu efter att ha åkt på den berömda influensan och därmed hostat sönder lungorna och haft feber i fem dagar.
 
Att det ekar tomt här är kanske alltså inte så konstigt. Trots att jag, som är sjuk så jäkla sällan, låg hemma för bara typ en månad sen med feber åkte jag alltså på influensan i veckan och det har inte varit något att hurra för. Kände mig som världes ynkligaste människa i onsdags natt när jag låg här i sängen med dubbla täcken på mig med feberfrossa från helvetet och övervägde att kissa på mig för att slippa ta mig upp till badrummet. Det här med att bo ensam och dessutom ha en hund när sånt här slår till är inte jordens roligaste grej heller, så jag har nog aldrig känt mig så tacksam över att ha snälla människor omkring mig tidigare. Att veta att Lowe åtminstone fått den aktivering och uppmärksamhet han förtjänar med hjälp utav andra har gjort det hela lite mer outhärdligt.
 
Och så trodde jag ju att jag skulle hinna bli frisk under helgen, men där hade jag fel. Har visserligen inte skyhög feber längre men den dyker upp lite då och då och energin ligger nere på noll. Har försök släpa mig runt små rundor med Lowe sedan igår kväll och i eftermiddags tog jag en promenad till mamma (tar cirka tre minuter) och det trodde jag skulle bli min död. Jävlar i min låda, vad dåligt jag mådde när jag kom fram. Så ja, en liten pling till vårdcentralen imorgon bitti är väl på sin plats kanske.
 
Om en bortser från denna stackars influensa så tycker jag att livet är mer än ok. Det är en omställning att gå från att leva i tvåsamhet till att bli ensam, både känslomässigt och praktiskt. Men det här med att låta sig själv känna det en faktiskt känner istället för att bara sopa det under mattan har hjälpt mig ganska mycket. En måste tillåta sig själv att vara irriterad eller förbannad när en är det eller att tillåta sig själv att sätta sig i duschen och hulkgråta och ångestvråla när en behövt det. För efter en stund så går det ju faktiskt över och så känns allting ganska bra igen. Jag försöker lägga all energi jag kan på att bara försöka omges av de människor som jag tycker om och som får mig att skratta och må bra. Och såna människor finns det gott om, som tur är.