SLUT PÅ JUL

Jaha ni. Då var julen slut för det här året och det känns knappt som att den har varit här över huvud taget. Tycks dock inte vara den enda som varit helt utan julkänsla det här året så det får en väl se som en liten tröst. Startade julafton hemma hos mamma & Inge med mysig frukost och julklappsspel. Sedan åkte jag och lillebror iväg och träffade pappa hos farmor och farfar, som vi alltid gjort, innan det var dags att åka iväg till Skara för att fira lite tillsammans med Jeppes familj. Flängigt som vanligt på julafton, men det blir ju så när en vill försöka träffa så många som möjligt. 
 
Jag och min snögge lillebror i hissen hos farmor & farfar. Har hört att röd är julens färg men kände att det vore dumt att göra undantag med det svarta. Lika bra att köra på samma färg som alltid. Fick åtminstone på mig en klänning och ett par strumpbyxor och det är fan i mig en bedrift bara det. 
 
Juldagen hade jag sett framemot så himla länge. Tidigare jular, då vi bodde uppe i Stockholm, struntade jag i att gå ut och partaja för att kunna spendera så mycket tid som möjligt med familjen, men det här året var det dags för utgång kände jag. Sprang runt i tusen affärer kändes det som för att hitta en bra outfitta och vi tjejer har haft en egen grupp för't på Facebook där vi laddat tillsammans för att äntligen få ses igen, allihopa samtidigt. Men istället för att dyka upp på förfesten med en påse med klirrande flaskor i hamnade jag här:
För ett tag sen skrev jag det här inlägget och det var väl lite det som var en utlösande faktor på juldagens eftermiddag. Dock har jag ALDRIG varit med om sådan smärta förut. Jag låg ihopkrupen på hallgolvet, hulkgrät och skrek rakt ut emellanåt och kunde inte ta mig upp förrän mamma kom hit och hjälpte mig. Det blev raka vägen till KSS, liggandes i baksätet på bilen. Ultraljud visade ingenting, inte blodproverna heller. Blindtarmen var ett frågetecken ett tag också men det blev uteslutet det med. Efter två timmar, och då det bestämts att jag skulle bli kvar över natten för ytterligare tester, släppte all värk utan en droppe smärtlindring. Blev något uppgiven på livet då ska ni veta. Visserligen skönt att slippa ha ont, men det kändes ju så ovärt med allting. Men, men. Kvar blev jag iallafall och fick åka hem igen igår på förmiddagen utan några egentliga svar på vad som hänt med mig. Kan ju bara hoppas att jag slipper gå igenom det fler gånger.
 
1
Jenny

Detta du var med om på juldagen har jag också varit med om.. Jag till och med svimmade av smärtan.. Men precis som du så hittade dom inget fel varken på UL heller blodprover..

Svar: Märkligt :/ en är ju glad över att det inte hittas några allvarliga fel, men samtidigt blir en fundersam över vad det kan vara. I mitt fall tyckte dom att symtomen pekar åt endometrios, så det är möjligt att jag har det.
Emma